050:001 En psalm av Asaf.
Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster. 050:002 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans. 050:003 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt. 050:004 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk: 050:005 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.» 050:006 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.
050:007 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag. 050:008 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig. 050:009 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor; 050:010 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen; 050:011 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant. 050:012 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är. 050:013 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod? 050:014 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste. 050:015 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
050:016 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan, 050:017 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig? 050:018 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag. 050:019 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek. 050:020 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du! 050:021 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
050:022 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning: 050:023 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
051:001 För sångmästaren; en psalm av David, 051:002 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
051:003 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet. 051:004 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd. 051:005 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
051:006 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
051:007 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig. 051:008 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
051:009 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö. 051:010 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig. 051:011 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.