053:001 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
053:002 Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
053:003 Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
053:004 Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
053:005 Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?
053:006 Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.
053:007 Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.
054:001 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David, 054:002 när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»
054:003 Gud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt. 054:004 Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal. 054:005 Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. Sela.
054:006 Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ. 054:007 Må det onda falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast. 054:008 Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det är gott. 054:009 Ja, ur all nöd räddar det mig, och mitt öga får se med lust på mina fiender.