055:023 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar. 055:024 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
056:001 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
056:002 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän. 056:003 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig. 056:004 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
056:005 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
056:006 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig. 056:007 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv. 056:008 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
056:009 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok. 056:010 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
056:011 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord. 056:012 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
056:013 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. 056:014 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
057:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
057:002 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.