057:003 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig. 057:004 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
057:005 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
057:006 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
057:007 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.
057:008 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova. 057:009 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
057:010 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. 057:011 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
057:012 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
058:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.
058:002 Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn? 058:003 Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.
058:004 De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv. 058:005 Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra, 058:006 så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.