058:007 Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder. 058:008 Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd. 058:009 Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.
058:010 Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det. 058:011 Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod. 058:012 Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»
059:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
059:002 Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare. 059:003 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga. 059:004 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE. 059:005 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill. 059:006 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.
059:007 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden. 059:008 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?» 059:009 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
059:010 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg. 059:011 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
059:012 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
059:013 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala. 059:014 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.
059:015 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden. 059:016 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
059:017 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd. 059:018 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.