074:015 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka. 074:016 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen. 074:017 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
074:018 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn. 074:019 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv. 074:020 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen. 074:021 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
074:022 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren. 074:023 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
075:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
075:002 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
075:003 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt. 075:004 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.
075:005 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.» 075:006 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
075:007 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen; 075:008 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
075:009 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
075:010 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. 075:011 Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.