078:052 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen. 078:053 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet. 078:054 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat. 078:055 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
078:056 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd; 078:057 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker. 078:058 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
078:059 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm. 078:060 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna; 078:061 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
078:062 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han. 078:063 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång. 078:064 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
078:065 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin. 078:066 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem. 078:067 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
078:068 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade. 078:069 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt. 078:070 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
078:071 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. 078:072 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
079:001 En psalm av Asaf.
Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop. 079:002 De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur. 079:003 De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem. 079:004 Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
079:005 Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld? 079:006 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn. 079:007 Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.