079:008 Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände. 079:009 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.
079:010 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod. 079:011 Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv. 079:012 Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.
079:013 Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.
080:001 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
080:002 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans. 080:003 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
080:004 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
080:005 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön? 080:006 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått. 080:007 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
080:008 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
080:009 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det. 080:010 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. 080:011 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; 080:012 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
080:013 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav? 080:014 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.