104:001 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd. 104:002 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält; 104:003 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar. 104:004 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
104:005 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid. 104:006 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen. 104:007 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan. 104:008 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem. 104:009 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
104:010 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg. 104:011 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst. 104:012 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
104:013 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. 104:014 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden 104:015 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta. 104:016 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat; 104:017 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna. 104:018 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
104:019 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned. 104:020 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse, 104:021 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud. 104:022 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor. 104:023 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
104:024 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat. 104:025 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små. 104:026 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
104:027 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid. 104:028 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor. 104:029 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen. 104:030 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
104:031 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk, 104:032 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka. 104:033 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till. 104:034 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN. 104:035 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ
Halleluja!
105:001 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken. 105:002 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under. 105:003 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.