105:004 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt. 105:005 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar, 105:006 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
105:007 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar. 105:008 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat, 105:009 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
105:010 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund; 105:011 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.» 105:012 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
105:013 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat. 105:014 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull: 105:015 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
105:016 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle, 105:017 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl. 105:018 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad, 105:019 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
105:020 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri. 105:021 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom; 105:022 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
105:023 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land. 105:024 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro, 105:025 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
105:026 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt. 105:027 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land. 105:028 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
105:029 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö. 105:030 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar. 105:031 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
105:032 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land. 105:033 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.