108:007 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
108:008 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. 108:009 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, 108:010 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
108:011 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? 108:012 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? 108:013 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. 108:014 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
109:001 För sångmästaren; av David; en psalm.
Min lovsångs Gud, tig icke. 109:002 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga. 109:003 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak. 109:004 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast. 109:005 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
109:006 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida. 109:007 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd. 109:008 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan. 109:009 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka. 109:010 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem. 109:011 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods. 109:012 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa. 109:013 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat. 109:014 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad. 109:015 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden. 109:016 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem. 109:017 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom. 109:018 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben. 109:019 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med. 109:020 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
109:021 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig. 109:022 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst. 109:023 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm. 109:024 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull. 109:025 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
109:026 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd; 109:027 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det. 109:028 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig. 109:029 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
109:030 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom. 109:031 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
110:001 Av David; en psalm.