119:001 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. 119:002 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom, 119:003 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar. 119:004 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. 119:005 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! 119:006 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. 119:007 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. 119:008 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
119:009 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. 119:010 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. 119:011 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. 119:012 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. 119:013 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. 119:014 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. 119:015 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. 119:016 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
119:017 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord. 119:018 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag. 119:019 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig. 119:020 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter. 119:021 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud. 119:022 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd. 119:023 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar; 119:024 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
119:025 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord. 119:026 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar. 119:027 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. 119:028 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord. 119:029 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning. 119:030 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig. 119:031 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam. 119:032 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
119:033 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden. 119:034 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta. 119:035 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag. 119:036 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning. 119:037 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar. 119:038 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan. 119:039 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda. 119:040 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
119:041 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal; 119:042 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord. 119:043 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar. 119:044 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen. 119:045 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. 119:046 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam. 119:047 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära; 119:048 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
119:049 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp. 119:050 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv. 119:051 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag. 119:052 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar. 119:053 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag. 119:054 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes. 119:055 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag. 119:056 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
119:057 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord. 119:058 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal. 119:059 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. 119:060 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud. 119:061 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag. 119:062 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter. 119:063 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar. 119:064 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
119:065 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord. 119:066 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud. 119:067 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal. 119:068 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar. 119:069 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt. 119:070 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag. 119:071 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar. 119:072 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
119:073 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud. 119:074 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. 119:075 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. 119:076 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare. 119:077 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust. 119:078 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. 119:079 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd. 119:080 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.