119:081 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. 119:082 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?» 119:083 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar. 119:084 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare? 119:085 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag. 119:086 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig. 119:087 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar. 119:088 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
119:089 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen. 119:090 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består. 119:091 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig. 119:092 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände. 119:093 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv. 119:094 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar. 119:095 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd. 119:096 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
119:097 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den. 119:098 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid. 119:099 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd. 119:100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt. 119:101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord. 119:102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig. 119:103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun. 119:104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
119:105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. 119:106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt. 119:107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord. 119:108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter. 119:109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag. 119:110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar. 119:111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd. 119:112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
119:113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär. 119:114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord. 119:115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. 119:116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp. 119:117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar. 119:118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek. 119:119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära. 119:120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
119:121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare. 119:122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig. 119:123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal. 119:124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar. 119:125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd. 119:126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet. 119:127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld. 119:128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
119:129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt. 119:130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga. 119:131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. 119:132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt. 119:133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig. 119:134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar. 119:135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar. 119:136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
119:137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa. 119:138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet. 119:139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord. 119:140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt. 119:141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar. 119:142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning. 119:143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust. 119:144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
119:145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt. 119:146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd. 119:147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord. 119:148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal. 119:149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter. 119:150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag. 119:151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning. 119:152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
119:153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag. 119:154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal. 119:155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar. 119:156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter. 119:157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd. 119:158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal. 119:159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd. 119:160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.