130:007 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom. 130:008 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
131:001 En vallfartssång; av David.
HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra. 131:002 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
131:003 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.
132:001 En vallfartssång.
Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida, 132:002 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob; 132:003 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger, 132:004 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer, 132:005 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
132:006 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden. 132:007 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
132:008 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark. 132:009 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble. 132:010 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
132:011 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron. 132:012 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron. 132:013 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning. 132:014 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust. 132:015 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest. 132:016 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt. 132:017 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde. 132:018 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»
133:001 En vallfartssång; av David.