128:001 En vallfartssång.
Säll är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar. 128:002 Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig! 128:003 Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru, därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord. 128:004 Ty se, så varder den man välsignad, som fruktar HERREN.
128:005 HERREN välsigne dig från Sion; må du få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar, 128:006 och må du få se barn av dina barn. Frid över Israel!
129:001 En vallfartssång.
Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom —så säge Israel— 129:002 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga. 129:003 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror. 129:004 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
129:005 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion. 129:006 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp; 129:007 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn, 129:008 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
130:001 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, HERRE. 130:002 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
130:003 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? 130:004 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
130:005 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. 130:006 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.