124:008 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
125:001 En vallfartssång.
De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen. 125:002 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid. 125:003 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.
125:004 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan. 125:005 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!
126:001 En vallfartssång.
När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande. 126:002 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.» 126:003 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
126:004 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet. 126:005 De som så med tårar skola skörda med jubel. 126:006 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
127:001 En vallfartssång; av Salomo.
Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt. 127:002 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.
127:003 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön. 127:004 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år. 127:005 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.