Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa; 141:006 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.
141:007 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. 141:008 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.
141:009 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller. 141:010 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.
142:001 En sång av David; en bön, när han var i grottan.
142:002 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN. 142:003 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom. 142:004 När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig.
På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig. 142:005 Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.
142:006 Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.» 142:007 Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga. 142:008 För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.
143:001 En psalm av David.
HERRE, hör min bön, lyssna till min åkallan, svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull. 143:002 Och gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.
143:003 Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden; han lägger mig i mörker såsom de längesedan döda. 143:004 Och min ande försmäktar i mig, mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.