143:005 Jag tänker på forna dagar, jag begrundar alla dina gärningar, dina händers verk eftersinnar jag. 143:006 Jag uträcker mina händer till dig; såsom ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.
143:007 HERRE, skynda att svara mig, ty min ande förgås; dölj icke ditt ansikte för mig, må jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven. 143:008 Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar på dig. Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ.
143:009 Rädda mig från mina fiender, HERRE; hos dig söker jag skygd. 143:010 Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din gode Ande lede mig på jämn mark.
143:011 HERRE, behåll mig vid liv för ditt namns skull; tag min själ ut ur nöden för din rättfärdighets skull. 143:012 Utrota mina fiender för din nåds skull, och förgör alla dem som tränga min själ; ty jag är din tjänare.
144:001 Av David.
Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida; 144:002 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
144:003 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom? 144:004 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
144:005 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka. 144:006 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem. 144:007 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand, 144:008 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
144:009 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig, 144:010 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet. 144:011 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
144:012 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser; 144:013 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker; 144:014 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator— 144:015 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.