147:012 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:013 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:014 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:015 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:016 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:017 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:018 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:019 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:020 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke.
Halleluja!
148:001 Halleluja!
Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden. 148:002 Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här. 148:003 Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor. 148:004 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.
148:005 Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade. 148:006 Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.
148:007 Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup, 148:008 eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning, 148:009 I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar, 148:010 I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar, 148:011 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden, 148:012 I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.
148:013 Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen. 148:014 Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk— ett ämne till lovsång för alla hans fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära.
Halleluja!
149:001 Halleluja!
Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov i de frommas församling. 149:002 Israel glädje sig över sin skapare, Sions barn fröjde sig över sin konung. 149:003 Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom. 149:004 Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning. 149:005 De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger. 149:006 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand, 149:007 för att utkräva hämnd på hedningarna och hemsöka folken med tuktan, 149:008 för att binda deras konungar med kedjor och deras ädlingar med järnbojor, 149:009 för att utföra på dem den dom som är skriven. En härlighet bliver det för alla hans fromma.