Halleluja!
150:001 Halleluja!
Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fäste. 150:002 Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet 150:003 Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa. 150:004 Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa. 150:005 Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler. 150:006 Allt vad anda har love HERREN.
Halleluja!
Ordspråksboken
001:001 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
001:002 Av dem kan man lära vishet och tukt, 001:003 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet. 001:004 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet. 001:005 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet. 001:006 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
001:007 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga. 001:008 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning. 001:009 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
001:010 Min son, om syndare locka dig, så följ icke. 001:011 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak; 001:012 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; 001:013 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte; 001:014 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung»— 001:015 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig, 001:016 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod. 001:017 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn. 001:018 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv. 001:019 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
001:020 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst. 001:021 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord: 001:022 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap? 001:023 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.