003:007 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda. 003:008 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.
003:009 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda, 003:010 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.
003:011 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom. 003:012 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.
003:013 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd. 003:014 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. 003:015 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. 003:016 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. 003:017 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. 003:018 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.
003:019 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd. 003:020 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.
003:021 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt; 003:022 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals. 003:023 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. 003:024 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött. 003:025 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga. 003:026 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.
003:027 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den. 003:028 Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax. 003:029 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet. 003:030 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont. 003:031 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar. 003:032 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse. 003:033 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han. 003:034 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd. 003:035 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.
004:001 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd. 004:002 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara. 004:003 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, arit späd och för min moder ende sonen. 004:004 Då undervisade han mig och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva. 004:005 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån. 004:006 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig. 004:007 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd. 004:008 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn. 004:009 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.
004:010 Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många. 004:011 Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar. 004:012 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla; 004:013 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.