012:009 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
012:010 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
012:011 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
012:012 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
012:013 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
012:014 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
012:015 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
012:016 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
012:017 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
012:018 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.