001:001 Sångernas sång av Salomo.
001:002 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin. 001:003 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
001:004 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ——
001:005 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält. 001:006 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta. 001:007 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
001:008 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ——
001:009 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade. 001:010 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader. 001:011 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
001:012 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft. 001:013 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm. 001:014 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
001:015 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
001:016 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger. 001:017 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
002:001 »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»