002:002 »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.» 002:003 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
002:004 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
002:005 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ——
002:006 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
002:007 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ——
002:008 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna. 002:009 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort.
Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret. 002:010 Min vän begynner tala, han säger till mig:
»Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut. 002:011 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos. 002:012 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land. 002:013 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
002:014 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ——
002:015 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ——