009:023 När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt, 009:024 sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom. 009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp. 009:026 Och ryktet härom gick ut över hela det landet.
009:027 När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.» 009:028 Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.» 009:029 Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.» 009:030 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta. 009:031 Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.
009:032 När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt. 009:033 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.» 009:034 Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.»
009:035 Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. 009:036 Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.» 009:037 Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbetarna äro få. 009:038 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.»
010:001 Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. 010:002 Och dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder; 010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus; 010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom. 010:005 Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade:
»Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk stad, 010:006 utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus. 010:007 Och där I gån fram skolen I predika och säga: 'Himmelriket är nära.' 010:008 Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet. 010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten, 010:010 icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat. 010:011 Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I lämnen den orten. 010:012 Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det. 010:013 Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I tillönsken det vända tillbaka till eder. 010:014 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra fötter. 010:015 Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bliva drägligare än för den staden.
010:016 Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor. 010:017 Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder; 010:018 och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.
010:019 Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmer för huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden. 010:020 Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande som skall tala i eder.
010:021 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem. 010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.— 010:023 När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; och om de också där förfölja eder, så flyn till ännu en annan. Ty sannerligen säger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels städer, förrän Människosonen kommer.
010:024 Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänaren förmer än sin herre. 010:025 Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare, och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de hava kallat husbonden för Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så kalla hans husfolk! 010:026 Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt. 010:027 Vad jag säger eder i mörkret, det skolen säga i ljuset, och vad I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken. 010:028 Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.— 010:029 Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja. 010:030 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. 010:031 Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar. 010:032 Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. 010:033 Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.