012:009 Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga. 012:010 Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för. 012:011 Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det? 012:012 Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.» 012:013 Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra.— 012:014 Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom.
012:015 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla, 012:016 men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom. 012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:
012:018 »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken. 012:019 Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna, 012:020 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger. 012:021 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»
012:022 Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg. 012:023 Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?» 012:024 Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.» 012:025 Men han förstod deras tankar och sade till dem:
»Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd. 012:026 Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd? 012:027 Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare. 012:028 Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder.— 012:029 Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus. 012:030 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.
012:031 Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten. 012:032 Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande. 012:033 I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet. 012:034 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen. 012:035 En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är. 012:036 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag. 012:037 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»
012:038 Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.» 012:039 Men han svarade och sade till dem:
»Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken. 012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte. 012:041 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. 012:042 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.
012:043 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen. 012:044 Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt, 012:045 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.»
012:046 Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom. 012:047 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.» 012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» 012:049 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder! 012:050 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»