013:033 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. 013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
013:036 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.» 013:037 Han svarade och sade:
»Den som sår den goda säden är Människosonen. 013:038 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. 013:039 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. 013:040 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. 013:041 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, 013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 013:043 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
013:044 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
013:045 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; 013:046 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.
013:047 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. 013:048 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort.— 013:049 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
013:051 Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.» 013:052 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»
013:053 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån. 013:054 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de? 013:055 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?» 013:057 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.» 013:058 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.
014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus. 014:002 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»