001:032 Men när solen hade gått ned och det hade blivit afton, förde man till honom alla som voro sjuka eller besatta; 001:033 och hela staden var församlad utanför dörren. 001:034 Och han botade många som ledo av olika slags sjukdomar; och han drev ut många onda andar, men tillstadde icke de onda andarna att tala, eftersom de kände honom.
001:035 Och bittida om morgonen, medan det ännu var mörkt, stod han upp och gick åstad bort till en öde trakt, och bad där. 001:036 Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom. 001:037 Och när de funno honom, sade de till honom: »Alla fråga efter dig.» 001:038 Då sade han till dem: »Låt oss draga bort åt annat håll, till de närmaste småstäderna, för att jag också där må predika; ty därför har jag begivit mig ut.» 001:039 Och han gick åstad och predikade i hela Galileen, i deras synagogor, och drev ut de onda andarna.
001:040 Och en spetälsk man kom fram till honom och föll på knä och bad honom och sade till honom: »Vill du, så kan du göra mig ren.» 001:041 Då förbarmade han sig och räckte ut handen och rörde vid honom och sade till honom: »Jag vill; bliv ren.» 001:042 Och strax vek spetälskan ifrån honom, och han blev ren. 001:043 Sedan vände Jesus strax bort honom med stränga ord 001:044 och sade till honom: »Se till, att du icke säger något härom för någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär för din rening det offer som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.» 001:045 Men när han kom ut, begynte han ivrigt förkunna och utsprida vad som hade skett, så att Jesus icke mer kunde öppet gå in i någon stad, utan måste hålla sig ute i öde trakter; och dit kom man till honom från alla håll.
002:001 Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det spordes att han var hemma, 002:002 församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem. 002:003 Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män. 002:004 Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedan de så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lame låg på. 002:005 När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: »Min son, dina synder förlåtas dig.» 002:006 Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan: 002:007 »Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?» 002:008 Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sig själva; och han sade till dem: »Huru kunnen I tänka sådant i edra hjärtan? 002:009 Vilket är lättare, att säga till den lame: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp, tag din säng och gå'? 002:010 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, 002:011 så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.» 002:012 Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn, så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade: »Sådant hava vi aldrig sett.»
002:013 Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 002:014 När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då steg han upp och följde honom.
002:015 När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsom bordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också många publikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem som följde honom. 002:016 Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt med publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: »Huru kan han äta med publikaner och syndare?» 002:017 När Jesus hörde detta, sade han till dem: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»
002:018 Och Johannes' lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man kom och sade till honom: »Varför fasta icke dina lärjungar, då Johannes' lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?» 002:019 Jesus svarade dem: »Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta. 002:020 Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då, på den tiden, skola de fasta.— 002:021 Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre. 002:022 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinet och läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar.»
002:023 Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de gingo. 002:024 Då sade fariséerna till honom: »Se! Huru kunna de på sabbaten göra vad som icke är lovligt?» 002:025 Han svarade dem: »Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga: 002:026 huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden—fastän det ju icke är lovligt för andra än för prästerna att äta sådant bröd—och huru han jämväl gav åt dem som följde honom?» 002:027 Därefter sade han till dem: »Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull. 002:028 Så år då Människosonen herre också över sabbaten.»
003:001 Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand. 003:002 Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för. 003:003 Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.» 003:004 Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego. 003:005 Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen.— 003:006 Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.
003:007 Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen. 003:008 Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde. 003:009 Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom. 003:010 Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom. 003:011 Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.» 003:012 Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.