003:013 Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom. 003:014 Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika, 003:015 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar. 003:016 Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus; 003:017 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän); 003:018 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren 003:019 och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
003:020 Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta. 003:021 Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen. 003:022 Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna. 003:023 Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser:
»Huru skulle Satan kunna driva ut Satan? 003:024 Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd; 003:025 och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd. 003:026 Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom.— 003:027 Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.
003:028 Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala; 003:029 men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»
003:030 De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.
003:031 Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut. 003:032 Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.» 003:033 Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» 003:034 Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder! 003:035 Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»
004:001 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön. 004:002 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
004:003 »Hören! En såningsman gick ut för att så. 004:004 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. 004:005 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 004:006 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. 004:007 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt. 004:008 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.» 004:009 Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
004:010 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna. 004:011 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser, 004:012 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»
004:013 Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna?— 004:014 Vad såningsmannen sår är ordet. 004:015 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem. 004:016 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje, 004:017 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall. 004:018 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet, 004:019 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. 004:020 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»