010:046 Och de kommo till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrån Jeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk, satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son. 010:047 När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa och säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.» 010:048 Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.» 010:049 Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.» Och de kallade på den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp; han kallar dig till sig.» 010:050 Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus. 010:051 Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall göra dig?» Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få min syn.» 010:052 Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.» Och strax fick han sin syn och följde honom på vägen.
011:001 När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar 011:002 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit. 011:003 Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit.»
011:004 Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den. 011:005 Och några som stodo där bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fålen?» 011:006 Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara. 011:007 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. 011:008 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen. 011:009 Och de som gingo före och de som följde efter ropade:
»Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. 011:010 Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!»
011:011 Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania.
011:012 När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev han hungrig. 011:013 Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än löv, det var icke då fikonens tid. 011:014 Då talade han och sade till trädet: »Aldrig någonsin mer äte någon frukt av dig.» Och hans lärjungar hörde detta.
011:015 När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten; 011:016 han tillstadde icke heller att man bar någonting genom helgedomen. 011:017 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
011:018 Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.
011:019 När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden. 011:020 Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de se fikonträdet vara förtorkat ända från roten. 011:021 Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom: »Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat.» 011:022 Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro på Gud. 011:023 Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så. 011:024 Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så. 011:025 Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser.» 011:026
011:027 Så kommo de åter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo översteprästerna och de skriftlärde och de äldste fram till honom; 011:028 och de sade till honom: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig myndighet att göra detta?» 011:029 Jesus svarade dem: »Jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta. 011:030 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor? Svaren mig härpå.» 011:031 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?' 011:032 Eller skola vi svara: 'Från människor'?»—det vågade de icke av fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligen var en profet. 011:033 De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»