»Sen till, att ingen förvillar eder. 013:006 Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och skola förvilla många. 013:007 Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne. 013:008 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till 'födslovåndorna'. 013:009 Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem. 013:010 Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.
013:011 När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande.
013:012 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem. 013:013 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.
013:014 Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han icke borde stå—den som läser detta, han give akt därpå—då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, 013:015 och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus, 013:016 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel. 013:017 Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden! 013:018 Men bedjen att det icke må ske om vintern. 013:019 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. 013:020 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.
013:021 Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke. 013:022 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda. 013:023 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.
013:024 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, 013:025 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva. 013:026 Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet. 013:027 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända. 013:028 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära. 013:029 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren. 013:030 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker. 013:031 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås. 013:032 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen—ingen utom Fadern.
013:033 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne. 013:034 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka. 013:035 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen; 013:036 vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer. 013:037 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»
014:001 Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom. 014:002 De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
014:003 Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud. 014:004 Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas? 014:005 Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne. 014:006 Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. 014:007 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid. 014:008 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning. 014:009 Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
014:010 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem. 014:011 När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.