014:055 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet. 014:056 Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens. 014:057 Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade: 014:058 »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'» 014:059 Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens. 014:060 Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» 014:061 Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?» 014:062 Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.» 014:063 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen? 014:064 I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden. 014:065 Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.
014:066 Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit. 014:067 Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.» 014:068 Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården. 014:069 När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.» 014:070 Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.» 014:071 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.» 014:072 Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.
015:001 Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus. 015:002 Då frågade Pilatus honom: »Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.» 015:003 Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom. 015:004 Pilatus frågade honom då åter och sade: »Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.» 015:005 Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.
015:006 Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde. 015:007 Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp. 015:008 Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra. 015:009 Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?» 015:010 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta. 015:011 Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös. 015:012 När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: »Vad skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?», 015:013 så skriade de åter: »Korsfäst honom!» 015:014 Men Pilatus frågade dem: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Korsfäst honom!» 015:015 Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
015:016 Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten. 015:017 Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom. 015:018 Sedan begynte de hälsa honom: »Hell dig, judarnas konung!» 015:019 Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom; därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning. 015:020 Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom ut för att korsfästa honom.
015:021 Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
015:022 Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen). 015:023 Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det. 015:024 Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få. 015:025 Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 015:026 Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnas konung.»
015:027 Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 015:028 015:029 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: »Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'! 015:030 Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset.» 015:031 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde, begabbande ord med varandra och sade: »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. 015:032 Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från korset, så att vi få se det och tro.» Också de män som voro korsfästa med honom smädade honom.
015:033 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. 015:034 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?» 015:035 Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: »Hör, han kallar på Elias.» 015:036 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade: »Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned.» 015:037 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
015:038 Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned. 015:039 Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han på sådant sätt gav upp andan, sade han: »Förvisso var denne man Guds Son.»