016:013 Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.»
016:014 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom. 016:015 Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.
016:016 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin. 016:017 Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.
016:018 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.
016:019 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt. 016:020 Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av sår, 016:021 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna kommo och slickade hans sår. 016:022 Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven. 016:023 När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte. 016:024 Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.' 016:025 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får han här hugnad, under det att du pinas. 016:026 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.» 016:027 Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus, 016:028 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.' 016:029 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.' 016:030 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring.' 016:031 Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.'»
017:001 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma! 017:002 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små. 017:003 Tagen eder till vara!
Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom. 017:004 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.» 017:005 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.» 017:006 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.
017:007 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'? 017:008 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'? 017:009 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt? 017:010 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'» 017:011 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen. 017:012 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd 017:013 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.» 017:014 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena. 017:015 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst 017:016 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit. 017:017 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio? 017:018 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?» 017:019 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»
017:020 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen, 017:021 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
017:022 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det. 017:023 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter. 017:024 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag. 017:025 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte. 017:026 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: 017:027 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. 017:028 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, 017:029 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, 017:030 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras. 017:031 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka. 017:032 Kommen ihåg Lots hustru. 017:033 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det. 017:034 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar. 017:035 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.» 017:036 Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»