018:001 Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas. 018:002 Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa. 018:003 I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.' 018:004 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa; 018:005 likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'» 018:006 Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger. 018:007 Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem? 018:008 Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
018:009 Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra: 018:010 »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 018:011 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan. 018:012 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.' 018:013 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.'— 018:014 Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.» 018:015 Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem. 018:016 Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. 018:017 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
018:018 Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» 018:019 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. 018:020 Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'» 018:021 Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.» 018:022 När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.» 018:023 Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik. 018:024 Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike! 018:025 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.» 018:026 Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?» 018:027 Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»
018:028 Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.» 018:029 Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn, 018:030 ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»
018:031 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen. 018:032 Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad, 018:033 och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.» 018:034 Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
018:035 Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde. 018:036 När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var. 018:037 Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen. 018:038 Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.» 018:039 Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.» 018:040 Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom: 018:041 »Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.» 018:042 Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.» 018:043 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
019:001 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden. 019:002 Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man. 019:003 Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten. 019:004 Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram. 019:005 När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.» 019:006 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje. 019:007 Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.» 019:008 Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen. 019:009 Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son. 019:010 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»
019:011 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras. 019:012 Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka. 019:013 Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.' 019:014 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.» 019:015 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat. 019:016 Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.' 019:017 Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.' 019:018 Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.' 019:019 Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.' 019:020 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk. 019:021 Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.' 019:022 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått? 019:023 Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.' 019:024 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.' 019:025 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.' 019:026 Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. 019:027 Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»
019:028 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem. 019:029 När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna 019:030 och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit. 019:031 Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»
019:032 Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem. 019:033 Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?» 019:034 De svarade: »Herren behöver den.» 019:035 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå. 019:036 Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen. 019:037 Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett; 019:038 och de sade: