002:017 Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen och berömmer dig av Gud. 002:018 Du känner ock hans vilja, och eftersom du har fått din undervisning ur lagen, kan du döma om vad rättast är; 002:019 och du tilltror dig att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor som vandra i mörker, 002:020 en uppfostrare för oförståndiga, en lärare för enfaldiga, eftersom du i lagen har uttrycket för kunskapen och sanningen. 002:021 Du som vill lära andra, du lär icke dig själv! Du som predikar att man icke skall stjäla, du begår själv stöld! 002:022 Du som säger att man icke skall begå äktenskapsbrott, du begår själv sådant brott! Du som håller avgudarna för styggelser, du gör dig själv skyldig till tempelrån! 002:023 Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att överträda lagen, 002:024 ty, såsom det är skrivet, »för eder skull varder Guds namn smädat bland hedningarna».
002:025 Ty väl är omskärelse till gagn, om du håller lagen; men om du är en lagöverträdare, så är du med din omskärelse dock oomskuren. 002:026 Om nu den oomskurne håller lagens stadgar, skall han då icke, fastän han är oomskuren, räknas såsom omskuren? 002:027 Jo, och han som i följd av sin härkomst är oomskuren, men ändå fullgör lagen, skall bliva dig till dom, dig som äger lagens bokstav och omskärelsen, men likväl är en lagöverträdare. 002:028 Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet. 002:029 Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud.
003:001 Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen? 003:002 Jo, ett stort företräde, på allt sätt; först och främst det, att de hava blivit betrodda med Guds löftesord. 003:003 Ty vad betyder det, om några av dem blevo trolösa? Kan då deras trolöshet göra Guds trofasthet om intet? 003:004 Bort det! Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock »var människa är en lögnare». Så är ju skrivet: »På det att du må finnas rättfärdig i dina ord och få rätt, när man sätter sig till doms över dig.»
003:005 Men är det nu så, att vår orättfärdighet tjänar till att bevisa Guds rättfärdighet, vad skola vi då säga? Kan väl Gud, han som låter vredesdomen drabba, vara orättfärdig? (Jag talar såsom vore det fråga om en människa.) 003:006 Bort det! Huru skulle Gud då kunna döma världen? 003:007 Och å andra sidan, om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet ännu mer har trätt i dagen, honom till ära, varför skall då jag likväl dömas såsom syndare? 003:008 Och varför skulle vi icke »göra vad ont är, för att gott måtte komma därav», såsom man, för att smäda oss, påstår att vi göra, och såsom några föregiva att vi lära?—Sådana få med rätta sin dom.
003:009 Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. 003:010 Så är ock skrivet: »Ingen rättfärdig finnes, icke en enda. 003:011 Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud.
003:012 Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.
003:013 En öppen grav är deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift är inom deras läppar. 003:014 Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. 003:015 Deras fötter äro snara, när det gäller att utgjuta blod. 003:016 Förödelse och elände är på deras vägar, 003:017 och fridens väg känna de icke. 003:018 Guds fruktan är icke för deras ögon.»
003:019 Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud; 003:020 ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.
003:021 Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om, 003:022 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad. 003:023 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud; 003:024 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus, 003:025 honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud—då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna—nu visa att han dock var rättfärdig. 003:026 Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus.
003:027 Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom vilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom en trons lag. 003:028 Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar. 003:029 Eller är Gud allenast judarnas Gud? Är han icke ock hedningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas, 003:030 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.