005:020 Men lagen har därjämte kommit in, för att fallet skulle bliva så mycket större; dock, där synden blev större, där överflödade nåden mycket mer. 005:021 Ty såsom synden hade utövat sitt välde i och genom döden, så skulle nu ock nåden genom rättfärdighet utöva sitt välde till evigt liv, och det genom Jesus Kristus, vår Herre.
006:001 Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större? 006:002 Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den? 006:003 Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död? 006:004 Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv. 006:005 Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse. 006:006 Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden. 006:007 Ty den som är död, han är friad ifrån synden. 006:008 Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom, 006:009 eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom. 006:010 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. 006:011 Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.
006:012 Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser. 006:013 Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen. 006:014 Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.
006:015 Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det! 006:016 I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet. 006:017 Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild, 006:018 och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten— 006:019 om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse. 006:020 Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst; 006:021 men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden. 006:022 Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv. 006:023 Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.
007:001 Eller veten I icke, mina bröder—jag talar ju till sådana som känna lagen—att lagen råder över en människa för så lång tid som hon lever? 007:002 Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen. 007:003 Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon äktenskapsbryterska; men om mannen dör, då är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man. 007:004 Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud. 007:005 Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden. 007:006 Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.
007:007 Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.» 007:008 Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död. 007:009 Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv, 007:010 och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död; 007:011 ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.
007:012 Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. 007:013 Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet.
007:014 Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden. 007:015 Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. 007:016 Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god. 007:017 Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig. 007:018 Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke. 007:019 Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag. 007:020 Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig.
007:021 Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. 007:022 Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; 007:023 men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. 007:024 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?— 007:025 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!
Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.