015:011 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
015:012 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda? 015:013 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått. 015:014 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; 015:015 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå. 015:016 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått. 015:017 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder. 015:018 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus. 015:019 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
015:020 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade. 015:021 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse. 015:022 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande. 015:023 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till. 015:024 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt. 015:025 Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter». 015:026 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt; 015:027 ty »allt har han lagt under hans fötter».
Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom. 015:028 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.
015:029 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull? 015:030 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror? 015:031 Ty—så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder—jag lider döden dag efter dag. 015:032 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå—»låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».
015:033 Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.» 015:034 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.
015:035 Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?» 015:036 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött. 015:037 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat. 015:038 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. 015:039 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. 015:040 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. 015:041 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet.— 015:042 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt; 015:043 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft; 015:044 här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig. 015:045 Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande. 015:046 Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga. 015:047 Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen. 015:048 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska. 015:049 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.
015:050 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel. 015:051 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade, 015:052 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade. 015:053 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet. 015:054 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.» 015:055 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? 015:056 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 015:057 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
015:058 Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.
016:001 Vad nu angår insamlingen till de heliga, så mån I förfara på samma sätt som jag har förordnat för församlingarna i Galatien. 016:002 Var och en av eder må spara ihop vad han får tillfälle till, och på första dagen i var vecka må han lägga av detta hemma hos sig, så att insamlingen icke göres först vid min ankomst. 016:003 Men när jag kommer, skall jag sända åstad de män som I själva pröven vara lämpliga, med brev till Jerusalem, för att där frambära eder kärleksgåva. 016:004 Och om saken befinnes vara värd att också jag reser, så skola de få åtfölja mig.