003:001 Fördenskull böjer jag mina knän, jag Paulus, som till gagn för eder, I hedningar, är Kristi Jesu fånge. 003:002 I haven väl hört om det nådesuppdrag av Gud, som är mig givet för eder räkning, 003:003 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev för mig kungjord, varom jag ovan har i korthet skrivit. 003:004 Och när I läsen detta, kunnen I därav förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet, 003:005 som under förgångna släktens tider icke hade blivit kungjord för människors barn, såsom den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter. 003:006 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus äro våra medarvingar och jämte oss lemmar i en och samma kropp och jämte oss delaktiga i löftet—detta genom evangelium, 003:007 vars tjänare jag har blivit i följd av den Guds nåds gåva som blev mig given genom hans mäktiga kraft. 003:008 Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom, 003:009 och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare. 003:010 Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. 003:011 Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. 003:012 Och i honom kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram, genom tron på honom. 003:013 Därför beder jag eder att icke fälla modet vid mina lidanden för eder; de lända ju eder till ära.
003:014 Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern— 003:015 honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn— 003:016 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa, 003:017 och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan, och att I mån vara rotade och grundade i kärleken, 003:018 så att I, tillika med alla de heliga, till fullo förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är 003:019 och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.
003:020 Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss, 003:021 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen.
004:001 Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått, 004:002 med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek 004:003 och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band: 004:004 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse— 004:005 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader, 004:006 han som är över alla, genom alla och i alla.
004:007 Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva. 004:008 Därför heter det:
»Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»
004:009 Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder? 004:010 Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt. 004:011 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. 004:012 Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, 004:013 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. 004:014 Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. 004:015 Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. 004:016 Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.
004:017 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra, 004:018 hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud. 004:019 Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar. 004:020 Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus, 004:021 om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus: 004:022 att I—då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel— haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser, 004:023 och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne, 004:024 och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.
004:025 Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar. 004:026 »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede, 004:027 och given icke djävulen något tillfälle. 004:028 Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist. 004:029 Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det. 004:030 Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag. 004:031 All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder. 004:032 Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.
005:001 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn, 005:002 och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt».