005:003 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder, 005:004 ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras. 005:005 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare. 005:006 Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma. 005:007 Haven alltså ingen del i sådant. 005:008 I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn. 005:009 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är. 005:010 Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren. 005:011 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer. 005:012 Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala; 005:013 men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus. 005:014 Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»

005:015 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; 005:016 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond. 005:017 Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

005:018 Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande, 005:019 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan, 005:020 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

005:021 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

005:022 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren; 005:023 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare. 005:024 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

005:025 I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne 005:026 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. 005:027 Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. 005:028 På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv. 005:029 Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen, 005:030 eftersom vi äro lemmar av hans kropp. 005:031 »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.»— 005:032 Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. 005:033 Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.

006:001 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt. 006:002 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig: 006:003 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».

006:004 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.

006:005 I tjänare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus; 006:006 icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan såsom Kristi tjänare, som av hjärtat göra Guds vilja; 006:007 och gören eder tjänst med villighet, såsom tjänaden I Herren och icke människor. 006:008 I veten ju att vad gott var och en gör, det skall han få igen av Herren, vare sig han är träl eller fri.

006:009 Och I herrar, handlen på samma sätt mot dem, och upphören att bruka hårda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som är Herre över både dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen.