002:016 Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. 002:017 Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus. 002:018 Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust i »ödmjukhet» och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne 002:019 och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det att den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning. 002:020 Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån världens »makter», varför låten I då allahanda stadgar läggas på eder, likasom levden I ännu i världen: 002:021 »Det skall du icke taga i», »Det skall du icke smaka», »Det skall du icke komma vid», 002:022 och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå under genom förbrukning—allt till åtlydnad av människobud och människoläror? 002:023 Visserligen har allt detta fått namn om sig att vara »vishet», eftersom däri ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett slags »ödmjukhet» och en kroppens späkning; men ingalunda ligger däri »en viss heder», det tjänar allenast till att nära det köttsliga sinnet.

003:001 Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida. 003:002 Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden. 003:003 Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud. 003:004 När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.

003:005 Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan; 003:006 ty för sådant kommer Guds vrede. 003:007 I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem. 003:008 Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun; 003:009 I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar 003:010 och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne. 003:011 Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla. 003:012 Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. 003:013 Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta. 003:014 Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band. 003:015 Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. 003:016 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan. 003:017 Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

003:018 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren. 003:019 I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem. 003:020 I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. 003:021 I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga. 003:022 I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan. 003:023 Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor. 003:024 I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus. 003:025 Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.

004:001 I herrar, given edra tjänare, vad rätt och billigt är; I veten ju, att också I haven en herre i himmelen. 004:002 Varen uthålliga i bönen och vaken i den under tacksägelse. 004:003 Och bedjen jämväl för oss, att Gud må åt oss öppna en dörr för ordet, så att vi få förkunna Kristi hemlighet, den hemlighet, för vars skull jag också är en fånge; 004:004 ja, bedjen, att jag må uppenbara den med de rätta orden. 004:005 Skicken eder visligt mot dem som stå utanför och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. 004:006 Edert tal vare alltid välbehagligt, kryddat med salt; I bören förstå, huru I skolen svara var och en.

004:007 Om allt vad mig angår skall min älskade broder Tykikus, min trogne tjänare och min medtjänare i Herren, underrätta eder. 004:008 Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta, huru det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan. 004:009 Tillika sänder jag Onesimus, min trogne och älskade broder, eder landsman. De skola underrätta eder om allting här.

004:010 Aristarkus, min medfånge, hälsar eder; så gör ock Markus, Barnabas syskonbarn. Angående honom haven I redan fått föreskrifter; och om han kommer till eder, så tagen vänligt emot honom. 004:011 Också Jesus, som kallas Justus, hälsar eder. Av de omskurna äro dessa mina enda medarbetare för Guds rike, och de hava varit mig till hugnad. 004:012 Epafras, eder landsman, hälsar eder, en Kristi Jesu tjänare, som i sina böner alltid kämpar för eder, för att I skolen stå fasta och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som är Guds vilja. 004:013 Ty jag giver honom det vittnesbördet, att han har stor möda för eder likasom ock för dem som bo i Laodicea och i Hierapolis. 004:014 Lukas, läkaren, den älskade brodern, hälsar eder; så gör ock Demas. 004:015 Hälsen bröderna i Laodicea, så ock Nymfas tillika med den församling som kommer tillhopa i hans hus. 004:016 Sedan detta brev har blivit uppläst hos eder, så sörjen för att det ock bliver uppläst i laodicéernas församling och att jämväl I fån läsa det brev, som kommer från Laodicea. 004:017 Sägen ock detta till Arkippus: »Hav akt på det ämbete, som du har undfått i Herren, så att du fullgör, vad därtill hör.» 004:018 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Tänken på mina bojor. Nåd vare med eder.

Paulus' första brev till tessalonikerna

001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus hälsa tessalonikernas församling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med eder.

001:002 Vi tacka Gud alltid för eder alla, när vi tänka på eder i våra böner. 001:003 Ty oavlåtligen ihågkomma vi inför vår Gud och Fader edra gärningar i tron och edert arbete i kärleken och eder ståndaktighet i hoppet, i vår Herre Jesus Kristus. 001:004 Vi veta ju, käre bröder, i Guds älskade, huru det var, när I bleven utvalda: 001:005 vårt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i kraft och helig ande och med full visshet. I veten ock på vad sätt vi uppträdde bland eder, till edert bästa. 001:006 Och I å eder sida bleven våra efterföljare och därmed Herrens, i det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med glädje i helig ande. 001:007 Så bleven I själva ett föredöme för alla de troende i Macedonien och Akaja. 001:008 Ty från eder har genljudet av Herrens ord gått vidare ut; icke allenast i Macedonien och Akaja, utan allestädes har eder tro på Gud blivit känd, så att vi för vår del icke behöva tala något därom. 001:009 Ty själva förkunna de om oss, med vilken framgång vi begynte vårt arbete hos eder, och huru I från avgudarna omvänden eder till Gud, till att tjäna den levande och sanne Guden, 001:010 och till att vänta hans Son från himmelen, honom som han har uppväckt från de döda, Jesus, som frälsar oss undan den kommande vredesdomen.