008:020 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 008:021 När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort. 008:022 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.» 009:001 Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden. 009:002 Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand. 009:003 Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta. 009:004 Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta. 009:005 Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag skall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall ock av den ena människan utkräva den andres själ; 009:006 den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild. 009:007 Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.»
009:008 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom: 009:009 »Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra efterkommande efter eder, 009:010 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken. 009:011 Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.» 009:012 Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider: 009:013 min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden. 009:014 Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn, 009:015 skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött. 009:016 När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.» 009:017 Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött på jorden.»
009:018 Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. 009:019 Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.
009:020 Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård. 009:021 Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält. 009:022 Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför. 009:023 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd. 009:024 När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: 009:025 »Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!» 009:026 Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl! 009:027 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»
009:028 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år; 009:029 alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.
010:001 Detta är berättelsen om Noas söners släkt. De voro Sem, Ham och Jafet; och åt dem föddes söner efter floden.
010:002 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 010:003 Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma. 010:004 Javans söner voro Elisa och Tarsis, kittéerna och dodanéerna. 010:005 Från dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder, var efter sitt tungomål, efter sina släkter, i sina folk.
010:006 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 010:007 Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan.
010:008 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden. 010:009 Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man säga: »En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod.» 010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. 010:011 Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela, 010:012 och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är »den stora staden».
010:013 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna, 010:014 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna. 010:015 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het, 010:016 så ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna, 010:017 hivéerna, arkéerna, sinéerna, 010:018 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna. Sedan utgrenade sig kananéernas släkter allt vidare, 010:019 så att kananéernas område sträckte sig från Sidon fram emot Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim ända till Lesa.