Bibeln, Gamla och Nya Testamentet - Bibeln

010:020 Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder och folk.

010:021 Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers söner. 010:022 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. 010:023 Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas. 010:024 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber. 010:025 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan. 010:026 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 010:027 Hadoram, Usal, Dikla, 010:028 Obal, Abimael, Saba, 010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner. 010:030 Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget. 010:031 Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder, efter deras folk.

010:032 Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras folk. Och från dem hava folken efter floden utbrett sig på jorden.

011:001 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt. 011:002 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där. 011:003 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck. 011:004 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.» 011:005 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde. 011:006 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra. 011:007 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.» 011:008 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden. 011:009 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.

011:010 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden. 011:011 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar. 011:012 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela. 011:013 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar. 011:014 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber. 011:015 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar. 011:016 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg. 011:017 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar. 011:018 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu. 011:019 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar. 011:020 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug. 011:021 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar. 011:022 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor. 011:023 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar. 011:024 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera. 011:025 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar. 011:026 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.

011:027 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot. 011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur. 011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska. 011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn. 011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där. 011:032 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.

012:001 Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. 012:002 Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse. 012:003 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.» 012:004 Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran. 012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land 012:006 och kommo så till Kanaans land.

Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet. 012:007 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom. 012:008 Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn. 012:009 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.

012:010 Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet. 012:011 Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna. 012:012 Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva. 012:013 Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.» 012:014 Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna. 012:015 Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus. 012:016 Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler. 012:017 Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull. 012:018 Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru? 012:019 Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå.» 012:020 Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.

013:001 Så drog då Abram upp från Egypten med sin hustru och allt vad han ägde, och Lot jämte honom, till Sydlandet. 013:002 Och Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld. 013:003 Och han färdades ifrån lägerplats till lägerplats och kom så från Sydlandet ända till Betel, till det ställe där hans tält förut hade stått, mellan Betel och Ai, 013:004 dit där han förra gången hade rest ett altare. Och där åkallade Abram HERRENS namn.