029:007 På tionde dagen i samma sjunde månad skolen I ock hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder; intet arbete skolen I då göra. 029:008 Och såsom brännoffer till en välbehaglig lukt för HERREN skolen I då offra en ungtjur, en vädur, sju årsgamla lamm—felfria skola de vara— 029:009 och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, två tiondedels efa till väduren, 029:010 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 029:011 tillika skolen I offra en bock såsom syndoffer—detta förutom försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer, och förutom de drickoffer som höra till båda.
029:012 På femtonde dagen i sjunde månaden skolen I ock hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Då skolen I fira en HERRENS högtid, i sju dagar. 029:013 Och såsom brännoffer, såsom eldsoffer, skolen I då offra till en välbehaglig lukt för HERREN tretton ungtjurar, två vädurar, fjorton årsgamla lamm—felfria skola de vara— 029:014 och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondedels efa till var och en av de två vädurarna, 029:015 en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen; 029:016 tillika skolen I offra en bock såsom syndoffer—detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer. 029:017 Och på den andra dagen: tolv ungtjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm, 029:018 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt, 029:019 tillika också en bock såsom syndoffer—detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och det drickoffer som hör till dem. 029:020 Och på den tredje dagen: elva tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm, 029:021 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt, 029:022 tillika också en syndoffersbock—detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer. 029:023 Och på den fjärde dagen; tio tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm, 029:024 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet satt, 029:025 tillika också en bock såsom syndoffer—detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer. 029:026 Och på den femte dagen: nio tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm, 029:027 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt, 029:028 tillika också en syndoffersbock—detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer. 029:029 Och på den sjätte dagen: åtta tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm, 029:030 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt, 029:031 tillika också en syndoffersbock—detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer. 029:032 Och på den sjunde dagen: sju tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm, 029:033 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt, 029:034 tillika också en syndoffersbock—detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer. 029:035 På den åttonde dagen skolen I hålla en högtidsförsamling; ingen arbetssyssla skolen I då göra. 029:036 Och såsom brännoffer, såsom eldsoffer, skolen I då offra till en välbehaglig lukt för HERREN en tjur, en vädur, sju årsgamla felfria lamm, 029:037 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjuren, väduren och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt, 029:038 tillika också en syndoffersbock—detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.
029:039 Dessa offer skolen I offra åt HERREN vid edra högtider, förutom edra löftesoffer och frivilliga offer, dessa må nu vara brännoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer.
030:001 Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles såsom HERREN hade bjudit honom.
030:002 Och Mose talade till Israels barns stamhövdingar och sade: Detta är vad HERREN har bjudit: 030:003 om någon gör ett löfte åt HERREN, eller svär en ed genom vilken han förbinder sig till återhållsamhet i något stycke, så skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken göra vad hans mun har talat.
030:004 Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och ännu är ung, gör ett löfte åt HERREN och förbinder sig till återhållsamhet i något stycke, 030:005 och hennes fader hör hennes löfte och huru hon förbinder sig till återhållsamhet, och hennes fader icke säger något till henne därom, så skola alla hennes löften hava gällande kraft, och alla hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft. 030:006 Men om hennes fader samma dag han hör det säger nej därtill, då skola hennes löften och hennes förbindelser till återhållsamhet alla vara utan gällande kraft; och HERREN skall förlåta henne, eftersom hennes fader sade nej till henne. 030:007 Och om hon bliver gift, och löften då vila på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar, varmed hon har bundit sig, 030:008 och hennes man får höra därom, men icke säger något till henne därom samma dag han hör det, så skola hennes löften hava gällande kraft, och hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft. 030:009 Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej därtill, då upphäver han därmed hennes givna löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN skall förlåta henne det. 030:010 Men en änkas eller en förskjuten hustrus löfte skall hava gällande kraft för henne, vartill hon än må hava förbundit sig.
030:011 Och om en kvinna i sin mans hus gör ett löfte, eller med ed förbinder sig till återhållsamhet i något stycke, 030:012 och hennes man hör det, men icke säger något till henne därom— icke säger nej till henne—så skola alla hennes löften hava gällande kraft, och alla hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft. 030:013 Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då skall allt som hennes läppar hava talat vara utan gällande kraft, det må nu vara löften eller någon förbindelse till återhållsamhet; hennes man har upphävt dem, därför skall HERREN förlåta henne. 030:014 Åt alla hennes löften och åt alla hennes edliga förbindelser till att späka sig kan hennes man giva gällande kraft, och hennes man kan ock upphäva dem. 030:015 Men om hennes man icke före påföljande dags ingång säger någonting till henne därom, så giver han gällande kraft åt alla hennes löften och åt alla de förbindelser till återhållsamhet, som vila på henne; han giver dem gällande kraft därigenom att han icke säger något till henne därom samma dag han hör dem. 030:016 Men om han upphäver dem först någon tid efter det han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning.
030:017 Dessa äro de stadgar som HERREN av Mose angående förhållandet mellan en man och hans hustru, och angående förhållandet mellan en fader och hans dotter, medan denna ännu är ung och vistas i sin faders hus.
031:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:002 »Kräv ut hämnd för Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina fäder. 031:003 Då talade Mose till folket och sade: »Låten en del av edra män väpna sig till strid; dessa skola tåga mot Midjan och utföra HERRENS hämnd på Midjan. 031:004 Tusen man ur var och en särskild av Israels alla stammar skolen I sända ut i striden.» 031:005 Så avlämnades då ur Israels ätter tusen man av var stam: tolv tusen man, väpnade till strid. 031:006 Och Mose sände dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han sände med dem Pinehas, prästen Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna. 031:007 Och de gingo till strids emot Midjan, såsom HERREN hade bjudit Mose, och dräpte allt mankön. 031:008 Och jämte andra som då blevo slagna av dem dräptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dräpte de ock med svärd. 031:009 Och Israels barn förde Midjans kvinnor och barn bort såsom fångar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras övriga gods togo de såsom byte. 031:010 Och alla deras städer, i de trakter där de bodde, och alla deras tältläger brände de upp i eld. 031:011 Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rövat, både människor och boskap. 031:012 Och de förde fångarna och det rövade och bytet fram till Mose och prästen Eleasar och Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.
031:013 Och Mose och prästen Eleasar och alla menighetens hövdingar gingo dem till mötes utanför lägret. 031:014 Men Mose förtörnades på krigsbefälet, över- och underhövitsmännen, när de kommo tillbaka från sitt krigståg. 031:015 Mose sade till dem: »Haven I då låtit alla kvinnorna leva? 031:016 Det var ju de som, på Bileams inrådan, förledde Israels barn till att begå otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som därigenom vållade att en hemsökelse kom över HERRENS menighet. 031:017 Så dräpen nu alla gossebarn, och dräpen alla kvinnor som hava haft med män, med mankön, att skaffa. 031:018 Men alla flickebarn som icke hava haft med mankön att skaffa, dem mån I låta leva för eder räkning. 031:019 Själva skolen I nu lägra eder utanför lägret, i sju dagar. Var och en av eder som har dräpt någon människa, och var och en som har kommit vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen—såväl I själva som edra fångar. 031:020 Alla kläder och allt som är förfärdigat av skinn och allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä skolen I ock rena åt eder.»