Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Bibeln

031:021 Och prästen Eleasar sade till stridsmännen som hade deltagit i kriget: Detta är den lagstadga som HERREN har givit Mose: 031:022 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, 031:023 allt sådant som tål eld, skolen I låta gå genom eld, så bliver det rent; dock bör det tillika renas med stänkelsevatten. Men allt som icke tål eld skolen I låta gå genom vatten. 031:024 Och I skolen två edra kläder på sjunde dagen, så bliven I rena; därefter fån I gå in i lägret.

031:025 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:026 Över det tagna rovet, både människor och boskap, skall du göra en beräkning, du tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menighetens familjer; 031:027 sedan skall du dela rovet i två delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den övriga menigheten. 031:028 Och du skall låta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av människor, fäkreatur, åsnor och får såsom skatt åt HERREN. 031:029 Så mycket skall tagas av den hälft som tillfaller dem, och du skall giva detta åt prästen Eleasar såsom en gärd åt HERREN. 031:030 Men ur den hälft som tillfaller de övriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av människor, sammalunda av fäkreatur, åsnor och får, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva åt leviterna, som det åligger att iakttaga vad som är att iakttaga vid HERRENS tabernakel.

031:031 Och Mose och prästen Eleasar gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose. 031:032 Och rovet, nämligen återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av får sex hundra sjuttiofem tusen, 031:033 av fäkreatur sjuttiotvå tusen, 031:034 av åsnor sextioett tusen, 031:035 och av människor, sådana kvinnor som icke hade haft med mankön att skaffa, tillsammans trettiotvå tusen personer. 031:036 Och hälften därav, eller den del om tillföll dem som hade varit med striden, utgjorde: av får ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra, 031:037 varav skatten åt HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem får; 031:038 av fäkreatur trettiosex tusen, varav skatten åt HERREN sjuttiotvå; 031:039 av åsnor trettio tusen fem hundra, varav skatten åt HERREN sextioen; 031:040 av människor sexton tusen, varav skatten åt HERREN trettiotvå personer. 031:041 Och skatten, den för HERREN bestämda gärden, gav Mose åt prästen Eleasar, såsom HERREN hade bjudit Mose. 031:042 Och den hälft, som tillföll de övriga israeliterna, och som Mose hade avskilt från krigsfolkets, 031:043 denna hälft, den som tillföll menigheten, utgjorde: av får tre hundra trettiosju tusen fem hundra, 031:044 av fäkreatur trettiosex tusen, 031:045 av åsnor trettio tusen fem hundra 031:046 och av människor sexton tusen. 031:047 Och ur denna hälft, som tillföll de övriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, både av människor och av boskap, och gav detta åt leviterna, som det ålåg att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.

031:048 Och befälhavarna över härens avdelningar, över- och underhövitsmännen, trädde fram till Mose. 031:049 Och de sade till Mose: »Dina tjänare hava räknat antalet av de krigsmän som vi hava haft under vårt befäl, och icke en enda fattas bland oss. 031:050 Därför hava vi nu såsom en offergåva åt HERREN burit fram var och en del som han har kommit över av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför HERRENS ansikte.» 031:051 Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder. 031:052 Och guldet som gavs såsom gärd åt HERREN av över- och underhövitsmännen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar. 031:053 Manskapet hade tagit byte var och en för sig. 031:054 Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av över- och underhövitsmännen och buro in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför HERRENS ansikte.

032:001 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och när de sågo Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt för boskap. 032:002 Då kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och prästen Eleasar och menighetens hövdingar: 032:003 »Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, 032:004 det land som HERREN har låtit Israels menighet intaga, är ett land för boskap, och dina tjänare hava boskap.» 032:005 Och de sade ytterligare: »Om vi hava funnit nåd inför dina ögon så må detta land givas åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa att gå över Jordan.» 032:006 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: »Skolen då I stanna här, under det att edra bröder draga ut i krig? 032:007 Varför viljen I avvända Israels barns hjärtan från att gå över floden, in i det land som HERREN har givit åt dem? 032:008 Så gjorde ock edra fäder, när jag sände dem från Kades-Barnea för att bese landet: 032:009 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avvände de Israels barns hjärtan från att gå in i det land som HERREN hade givit åt dem. 032:010 Och på den dagen upptändes HERRENS vrede, och han svor och sade: 032:011 'Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är tjugu år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob—eftersom de icke i allt hava efterföljt mig 032:012 ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.' 032:013 Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte hade dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon. 032:014 Och se, nu haven I trätt i edra fäders fotspår, I, syndiga mäns avföda, och öken så ännu mer HERRENS vredes glöd mot Israel. 032:015 Då I nu vänden eder bort ifrån honom, skall han låta Israel ännu längre bliva kvar i öknen, och I dragen så fördärv över allt detta folk.»

032:016 Då trädde de fram till honom och sade: »Låt oss här bygga gårdar åt var boskap och städer åt våra kvinnor och barn. 032:017 Själva vilja vi sedan skyndsamt väpna oss och gå åstad i spetsen för Israels barn, till dess vi hava fört dem dit de skola. Under tiden kunna våra kvinnor och barn bo i de befästa städerna och så vara skyddade mot landets inbyggare. 032:018 Vi skola icke vända tillbaka hem, förrän Israels barn hava fått var och en sin arvedel. 032:019 Ty vi vilja icke taga vår arvedel jämte dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på andra sidan Jordan, på östra sidan.» 032:020 Mose svarade dem: »Om I gören såsom I nu haven sagt, om I väpnen eder inför HERREN till kriget, 032:021 så att alla edra väpnade män gå över Jordan inför HERREN och stanna där, till dess han har fördrivit sina fiender för sig, 032:022 om I alltså vänden tillbaka först då landet har blivit HERREN underdånigt, så skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall då bliva eder besittning inför HERREN. 032:023 Men om I icke så gören, se, då synden I mot HERREN, och I skolen då komma att förnimma eder synd, ty den skall drabba eder. 032:024 Byggen eder nu städer åt edra kvinnor och barn, och gårdar åt eder boskap, och gören vad eder mun har talat.» 032:025 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: »Dina tjänare skola göra såsom min herre bjuder. 032:026 Våra barn våra hustrur, vår boskap och alla våra dragare skola bliva kvar här i Gileads städer. 032:027 Men dina tjänare, vi så många som äro väpnade till strid, skola draga ditöver och kämpa inför HERREN, såsom min herre har sagt.»

032:028 Och Mose gav befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 032:029 Mose sade till dem: »Om Gads barn och Rubens barn gå över Jordan med eder, så många som äro väpnade till att kämpa inför HERREN, och landet så bliver eder underdånigt, då skolen I åt dem giva landet Gilead till besittning. 032:030 Men om de icke draga väpnade ditöver med eder, så skola de få sin besittning ibland eder i Kanaans land.» 032:031 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: »Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vilja vi göra. 032:032 Vi vilja draga väpnade över till Kanaans land inför HERREN, och så få vår arvsbesittning har på andra sidan Jordan.»

032:033 Så gav då Mose åt dem, åt Gads barn, Rubens barn och ena hälften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amoréernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: själva landet med dess städer och dessas områden, landets städer runt omkring. 032:034 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 032:035 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, 032:036 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer och boskapsgårdar. 032:037 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim, 032:038 Nebo och Baal-Meon—vilkas namn hava ändrats—och Sibma. Och de gåvo namn åt städerna som de byggde upp. 032:039 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo åstad till Gilead och intogo det och fördrevo amoréerna som bodde där. 032:040 Och Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. 032:041 Och Jair, Manasses son, gick åstad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. 032:042 Och Noba gick åstad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.

033:001 Dessa voro Israels barns lägerplatser, när de drogo ut ur Egyptens land, efter sina härskaror, anförda av Mose och Aron. 033:002 Och Mose upptecknade på HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de ändrade lägerplats. Och dessa voro nu deras lägerplatser, alltefter som uppbrottsorterna följde på varandra:

033:003 De bröto upp från Rameses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inför alla egyptiers ögon, 033:004 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de förstfödda, då när HERREN höll dom över deras gudar. 033:005 Så bröto nu Israels barn upp från Rameses och lägrade sig i Suckot. 033:006 Och de bröto upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte. 033:007 Och de bröto upp från Etam och vände om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och lägrade sig framför Migdol. 033:008 Och de bröto upp från Hahirot och gingo mitt igenom havet in i öknen och tågade så tre dagsresor i Etams öken och lägrade sig i Mara. 033:009 Och de bröto upp från Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de lägrade sig där. 033:010 Och de bröto upp från Elim och lägrade sig vid Röda havet. 033:011 Och de bröto upp från Röda havet och lägrade sig i öknen Sin. 033:012 Och de bröto upp från öknen Sin och lägrade sig i Dofka. 033:013 Och de bröto upp från Dofka och lägrade sig i Alus. 033:014 Och de bröto upp från Alus och lägrade sig i Refidim, och där fanns intet vatten åt folket att dricka. 033:015 Och de bröto upp från Refidim och lägrade sig i Sinais öken. 033:016 Och de bröto upp från Sinais öken och lägrade sig i Kibrot-Hattaava. 033:017 Och de bröto upp från Kibrot-Hattaava och lägrade sig i Haserot. 033:018 Och de bröto upp från Haserot och lägrade sig i Ritma. 033:019 Och de bröto upp från Ritma och lägrade sig i Rimmon-Peres. 033:020 Och de bröto upp från Rimmon-Peres och lägrade sig i Libna. 033:021 Och de bröto upp från Libna och lägrade sig i Rissa. 033:022 Och de bröto upp från Rissa och lägrade sig i Kehelata. 033:023 Och de bröto upp från Kehelata och lägrade sig vid berget Sefer. 033:024 Och de bröto upp från berget Sefer och lägrade sig i Harada. 033:025 Och de bröto upp från Harada och lägrade sig i Makhelot. 033:026 Och de bröto upp från Makhelot och lägrade sig i Tahat. 033:027 Och de bröto upp från Tahat och lägrade sig i Tera. 033:028 Och de bröto upp från Tera och lägrade sig i Mitka. 033:029 Och de bröto upp från Mitka och lägrade sig i Hasmona. 033:030 Och de bröto upp från Hasmona och lägrade sig i Moserot. 033:031 Och de bröto upp från Moserot och lägrade sig i Bene-Jaakan. 033:032 Och de bröto upp från Bene-Jaakan och lägrade sig i Hor-Haggidgad. 033:033 Och de bröto upp från Hor-Haggidgad och lägrade sig i Jotbata. 033:034 Och de bröto upp från Jotbata och lägrade sig i Abrona. 033:035 och de bröto upp från Abrona och lägrade sig i Esjon-Geber. 033:036 Och de bröto upp från Esjon-Geber och lägrade sig i öknen Sin, det är Kades. 033:037 Och de bröto upp från Kades och lägrade sig vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.