033:038 Och prästen Aron steg upp på berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden. 033:039 Och Aron var ett hundra tjugutre år gammal, när han dog på berget Hor.
033:040 Och konungen i Arad, kananéen, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn voro i antågande. 033:041 Och de bröto upp från berget Hor och lägrade sig i Salmona. 033:042 Och de bröto upp från Salmona och lägrade sig i Punon. 033:043 Och de bröto upp från Punon och lägrade sig i Obot. 033:044 Och de bröto upp från Obot och lägrade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gräns. 033:045 Och de bröto upp från Ijim och lägrade sig i Dibon-Gad. 033:046 Och de bröto upp från Dibon-Gad och lägrade sig i Almon-Diblataima. 033:047 Och de bröto upp från Almon-Diblataima och lägrade sig vid Abarimbergen, framför Nebo. 033:048 Och de bröto upp från Abarimbergen och lägrade sig på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. 033:049 Och deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
033:050 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 033:051 Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land, 033:052 skolen I fördriva landets alla inbyggare för eder, och I skolen förstöra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna beläten skolen I förstöra, och alla deras offerhöjder skolen I ödelägga. 033:053 Och I skolen intaga landet och bosätta eder där, ty åt eder har jag givit landet till besittning. 033:054 Och I skolen utskifta landet såsom arvedel åt eder genom lottkastning efter edra släkter; åt en större stam skolen I giva en större arvedel, och åt en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall få sin del där lotten bestämmer att han skall hava den; efter edra fädernestammar skolen I utskifta landet såsom arvedel åt eder. 033:055 Men om I icke fördriven landets inbyggare för eder, så skola de som I låten vara kvar av dem bliva törnen i edra ögon och taggar i edra sidor, och skola tränga eder i landet där I bon. 033:056 Och då skall jag göra med eder så, som jag hade tänkt göra med dem.
034:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 034:002 Bjud Israels barn och säg till dem: När I kommen till Kanaans land, då är detta det land som skall tillfalla eder såsom arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser nå. 034:003 Edert land skall på södra sidan sträcka sig från öknen Sin utmed Edom; och eder södra gräns skall i öster begynna vid ändan av Salthavet. 034:004 Sedan skall eder gräns böja sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Sin och gå ut söder om Kades-Barnea. Och den skall gå vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon. 034:005 Och från Asmon skall gränsen böja sig mot Egyptens bäck och gå ut vid havet. 034:006 Och eder gräns i väster skall vara Stora havet; det skall utgöra gränsen. Detta skall vara eder gräns i väster. 034:007 Och detta skall vara eder gräns i norr: Från Stora havet skolen I draga eder gränslinje fram vid berget Hor. 034:008 Från berget Hor skolen I draga eder gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen skall gå ut vid Sedad. 034:009 Sedan skall gränsen gå till Sifron och därifrån ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder gräns i norr. 034:010 och såsom eder gräns i öster skolen I draga upp en linje från Hasar-Enan fram till Sefam. 034:011 Och från Sefam skall gränsen gå ned till Haribla, öster om Ain, och gränsen skall gå vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsjön, österut. 034:012 Sedan skall gränsen gå ned till Jordan och ut vid Salthavet.
Detta skall vara edert land, med dess gränser runt omkring.
034:013 Och Mose bjöd Israels barn och sade: Detta är det land som I genom lottkastning skolen utskifta såsom arvedel åt eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas åt de nio stammarna och den ena halva stammen. 034:014 Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra hälften av Manasse stam, dessa hava redan fått sin arvedel. 034:015 Dessa två stammar och denna halva stam hava fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång. 034:016 Och HERREN talade till Mose och sade: 034:017 Dessa äro namnen på de män som skola åt eder utskifta landet i arvslotter: först och främst prästen Eleasar och Josua, Nuns son; 034:018 vidare skolen I taga en hövding ur var stam till att utskifta landet, 034:019 och dessa äro de männens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son; 034:020 av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son; 034:021 av Benjamins stam Elidad, Kislons son; 034:022 av Dans barns stam en hövding, Bucki, Joglis son; 034:023 av Josefs barn: av Manasse barns stam en hövding, Hanniel, Efods son, 034:024 och av Efraims barn stam en hövding, Kemuel, Siftans son; 034:025 av Sebulons barns stam en hövding, Elisafan, Parnaks son; 034:026 av Isaskars barns stam en hövding, Paltiel, Assans son; 034:027 av Asers barns stam en hövding, Ahihud, Selomis son; 034:028 av Naftali barns stam en hövding, Pedael, Ammihuds son. 034:029 Dessa äro de som HERREN bjöd att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.
035:001 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: 035:002 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de få till besittning skola åt leviterna giva städer att bo i; utmarker runt omkring dessa städer skolen I ock giva åt leviterna. 035:003 Städerna skola de själva hava att bo i, men de tillhörande utmarkerna skola vara för deras dragare och deras boskap och alla deras övriga djur. 035:004 Och städernas utmarker, som I skolen giva åt leviterna, skola sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt på alla sidor. 035:005 Och utanför staden skolen I mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de få såsom utmarker till sina städer. 035:006 Och de städer som I given åt leviterna skola först och främst vara de sex fristäderna, vilka I skolen giva till det ändamålet att en dråpare må kunna fly till dem; vidare skolen I jämte dessa städer giva dem fyrtiotvå andra, 035:007 så att de städer som I given åt leviterna tillsammans utgöra fyrtioåtta städer, med tillhörande utmarker. 035:008 Och av dessa städer, som I skolen giva av Israels barns besittningsområde, skolen I taga flera ur den stam som är större, och färre ur den som är mindre. Var stam skall åt leviterna giva ett antal av sina städer, som svarar mot den arvedel han själv har fått.
035:009 Och HERREN talade till Mose och sade: 035:010 Tala till Israels barn och säg till dem:
När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land, 035:011 skolen I utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till fristäder, till vilka en dråpare som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly. 035:012 Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått till rätta inför menigheten. 035:013 Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex. 035:014 Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land; 035:015 dessa skola vara fristäder. Israels barn, såväl som främlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex städer såsom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly.
035:016 Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden. 035:017 Likaledes, om någon i sin hand har en sten med vilken ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden. 035:018 Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä varmed ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden. 035:019 Blodshämnaren må döda den dråparen; varhelst han träffar på honom må han döda honom. 035:020 Likaledes om någon av hat stöter till en annan, eller med berått mod kastar något på honom; så att han dör, 035:021 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en sannskyldig dråpare; blodshämnaren må döda den dråparen, varhelst han träffar på honom