Vad ser du på däruppe i himlavalvet, Sara?
—Jag undrar, om det kan vara långt dit?
Han tryckte henne till sitt bröst och svarade: vi är på vägen.
—Blott på vägen?
Nej framme ... om ...
—Albert!
Berätta mig, Sara, oförställt ... du talade nyss om hur människan av inre bekymmer och själens plågor kan bli ful; och det hade du visst rätt i. Vi skall låta bli sådant. Men Sara, säg ... du kan inte någonsin bli ful? Det syns mig omöjligt ...
—Till själen, Albert, behöver du och jag aldrig bli fula: och det tycker jag gör tillfyllest. Men till kroppen vet du väl, att då man blir gammal, så ... även utan att plågorna tar.
Vad betyder åldrade drag då en god och sann ande speglar sig rent i ögon och alla lineamenters uttryck. Det är av denna himmel jag drags och hänrycks.
—Så tycker även jag. Gudskelov, du är inte en narr, Albert.