Denna senare afbildas som en fågel. Vingarnes sus framkallar åska, ögonen blixten.
Jorden tänkes flat, strandbrädden är dess begränsning.
Aztekerna uppfattade jorden som buren af giganter. När de byta om bärtag, uppstår jordskalf.
I öfrigt äro rummen praktfullt utstyrda. Väggarna äro klädda med stuck eller med ofantligt mödosamt uthuggna reliefer, framställande olika episoder ur gudarnes lif, omgifna af mystiska tecken och hieroglyfer.
Bland annat ser man människans härkomst sålunda förklarad.
I skapelsen är vattnet det första elementet. Af vattnets gudinna, som är alltings moder, föddes jorden, som sedan genom solen blir människornas moder.
Af de öfriga gudabelätena må nämnas eldguden, som är naken, svärtad och har en röd sten i läppen.
Vid de fester, som firas till hans ära, går det mycket barbariskt till.
De olyckliga krigsfångar, som skola offras och af hvilka det alltid finns ett stort förråd, kastas först på glödande kol. Därifrån släpas de till offerstenen, hvarest de fasthållas af män. Därpå träder prästen fram och tilldelar offret med sin skarpa stenknif ett enda djupt snitt i 135 bröstet. Därpå uttager han hjärtat och lägger det framför guden.