The serverades af Renata, sedan arrangerade hon ett spelbord för sig, Barbara och lagmanskan; till Evas och kanhända hans eget missnöje måste «magistern» blifva fjerde man. Eva blef sedan ej synlig förrän vid aftonbordet; när de skildes om aftonen såg och hörde Leonna, att hon lemnade magistern det «omtalta.»
De unga slöto sig omkring Jeanette, som vid pianot sjöng stycken ur Tanddoktorn, en då ännu ny och omtyckt vådevill, som ännu förd på scenen, i vårt tycke, skulle öfverträffa de flesta af nyare produkter i denna väg. Den som till exempel rätt uppfattar Niklas' komiska och dock icke burleska rol, der dumhet och sjelfbehag, enfald och likväl en viss bakslughet uttala sig öfverallt, skulle bestämdt kunna anses ha smak och omdöme, ja äfven såsom uppträdande väcka uppseende och bifall.
När hans kusin en ung flicka, åt honom bestämd till brud af förmyndaren, förebrår honom, att han är utan talanger, svarar han: «Talanger! Vasserra hvad jag dem har; men hon eger sjelf blott talangen att kläda sig.»
«Det skulle icke skada dig, om du hade den också,» invänder hon; Niklas ber henne då betänka att han nu är i sina hvardagskläder, men beskrifver högtidsdrägten på följande sätt:
«Mins min sammetsväst med fransar,
Mins min blå manchesters frack,
Mins min halsduk sydd med kransar,
Och min sko med högröd klack;
Mina breda spetsmanschetter,
Som jag ärft af söta far.