Der var hon i sitt rätta element; ingen kunde se en skymt af de sinnesrörelser, som hos henne vexlat om de sista tjugufyra timmarna.
Tror någon att vi i Hedda velat teckna ett vidunder bland qvinnor, så bedrar den sig. Hon har tyvärr många sina likar i verkligheten, så vida skilda, som olika yttre förhållanden förutsätta. De hafva en böjlighet i karaktern, som gör att de lätt kunna foga sig efter ögonblickets intryck; den ena stunden öfverlemna de sig åt en tröstlös förtviflan öfver en motgång, den nästföljande kasta de sig med yster glädje i förströelsernas och dårskapens hvirfvel, eller roas de af ett lappri. För dem är lättsinnet lycka; ty tröstlösa öfver en förlust den ena dagen, minnas de den knappt den andra. De sky ej som andra menniskor tadlet och vanäran, emedan de tro alla andra vara lika glömska som de sjelfva.
Skiljsmessan.
Mot aftonen samma dag, satt Leonna ensam hos modren, som nu syntes slumra. Skymningen tog till; hon smög sig varsamt för att uppdraga rullgardinen. Snöret var redan fästadt, när hon hörde ljudet af hästhofvar från vägen; en ridande, en militär, steg af den frustande hästen invid trappan; hon hörde sin fars röst, som bjöd honom vara välkommen.
Var det Feodor? Det är säkert han! Hjertat klappade högt både af glädje och smärta. Hon skulle se honom! Men han kom för att taga afsked. Viss att Feodors besök var kort, kanske voro minuterna räknade, ville hon skynda sig till hans möte; ännu en gång se och inprägla de älskade dragen i sitt minne, höra välljudet af hans stämma — men hon vågade ej lemna modren allena.
Ändtligen kom sjuksköterskan in. «Der är en rysk officer,» sade hon, «och hans nåd bad fröken komma ut i salen.» Hon uträttade icke uppdraget så tyst, att ej den sjuka hörde det.
«Gå icke dit!» ropade hon: «om Petter får se att du talar vid Feodor, slår han dig också.» Hon syntes hafva hört något angående mötet på vägen.
«Goda mamma! Petter är icke här. Pappa vill tala vid mig;» och för att missleda modren tillade Leonna: «det är Schalinsky, han kommer för att taga farväl af oss, ty han reser bort i morgon.»
«Ja så, Petter låtsar tycka om Schalinsky; gå, men kom snart igen.»
Leonna gick som hon trodde till den älskades möte.