"'Den, att de unga damer som älska denna slags lektyr, aldrig böra lida af svaga nerfver, emedan vanan vid skildringar af skräckscener, sådane som dessa författares, måste härda dem.'
"Alla skrattade, kallade honom en ulspegel, en satirikus, och…
"Men hvartill tjenar denna berättelse? frågar min äldsta syster. Jo, goda Anna, jag önskade att du sett den blick, hvarmed han sade: 'Jag studerar Cousinerna'; den uttryckte tydligare än ord: jag genomskådar er alla tre. Och — anse mig icke för fåfäng, bästa syster! — jag tror att detta iakttagande var till din Idas fördel."
En dag sednare.
"En händelse har stört den vanliga enformigheten; den i mitt förra bref omnämnda hushållerskan, fru Lundström, inträdde så glad och nyter till mig i morse med mitt kaffe, och medförde en liten biljett till mig från en åldrig fru, som bebor några rum i husets tredje våning. Jag har några gånger mött henne i trapporna, och då har hon alltid helsat mig så vänligt, och sett på mig med en så moderlig blick, att jag funnit mig helt intagen af hennes person. På min efterfrågan sade man att hon var enka efter en Assessor.
"Hon skref nu till mig följande ord:
"'Om den unga mamsell icke anser den tid förlorad, som hon ägnar ålderdomen, och det förnekar hennes hela väsende, så tar hon, med det första, arbete med sig en afton och besöker en gammal barnlös gumma, som vänskapsfullt tecknar sig Helena Sylvan.'
"Mamma varnade mig, att ej göra någon enskilt bekantskap; men jag tror med tillförsigt, att hon skall gilla denna, och jag anser mig ganska hedrad af denna bjudning. Du, som känner min stora förkärlek för den ålderdom, som hyser godhet och medkänsla för ungdomens små fröjder och sorger, inser lätt att jag i hennes umgänge mindre skall sakna min goda mamma."
II.
Den unga juristen och grannfrun.